Zon 5 – det vilda

Inom permakultur talar man om zoner och detta hjälper till när man designar vad det nu är man designar. Vi säger att det är en trädgård, då är zon 1 det eller de område(n) som man mest frekvent vistas i och därmed är det rimligt att försöka lägga det som mest frekvent behöver tittas till/vattnas/skördas i zon 1.

Nu skippar vi till zon 5 (och tar lite mer om övriga zoner vid senare tillfälle) vilket nog ändå är den viktigaste, det är nämligen den vilda zonen. Den är viktig att alltid ha med i sin design på något sätt, även om man kanske inte har så stor tomt att zoner 2-4 verkar relevant. Det är lätt annars att vi designar och utgår mest från våra egna behov och intressen även om vi kanske har i åtanke biologisk mångfald och andra varelser. Zon 5 är i naturens händer. Men, visst kan vi vistas där och dra nytta från den, men utan att forma…

När vi bodde i London hade vi mycket lite plats att ”odla” på och vi var mycket ute och plockade i det vilda och njöt verkligen av dessa tillfällen. En gång när jag var i Walthamstow marshes och plockade björnbär, stannade en äldre man och började fråga om vad bären skulle bli till. Det var ofta folk som frågade, ”kan man äta dessa?”, ”vad använder man de till?” om olika saker vi plockade, men det var lite annorlunda denna gången. Det visade sig att mannen som var närmare 80 år gammal var från Kashmir, och han berättade om hur han och hans fru hade till stor del ätit av det vilda när de först flyttat till London för många år sedan och att över åren hade det blivit en sådan vana att de fortsatt med detta. Mannen var den som mest plockade och frun hittade på olika recept och sätt att ta vara på det. Det blev ett så intressant samtal och mannan var så mån om att visa den fantastiska rikedom som fanns att han gav mig en liten guidad tur runt några av sina favoritplockställen. Det var slånbär, rönnbär, fläderbär, björnbär, vildplommon, vildäpplen, nypon, päron, hasselnötter, äkta kastanj, olika ätbara blad och vilda örter och till sist en fantastiskt stor vindruva som förvildats. Mannen berättade att han alltid såg till att bara ta en bråkdel av det som fanns vid varje ställe och han hade inte försökt odla eller föröka något, utan bara låtit naturen göra sitt. Jag var ofta igen i Walthamstow marshes, men det är stort och jag såg aldrig mannen igen, men när jag är ute och plockar i det vilda tänker jag rätt ofta på honom och hans fru som mitt i London ändå levde så nära naturen.

Det känns som att zon 5 krymper hela tiden och är något vi absolut måste skydda och bevara, och att ha det som del av sitt tänkande/design tror jag hjälper med detta.